Marcelle Lender dansar bolero i "Chilpéric", Henri Toulouse LautrecDen 21 februari slog Nationalmuseum upp portarna till utställningen Toulouse Lautrec 40 år efter den senaste Lautrecutställningen. Vi återvänder till Pigalle, Paris ökända bordell- och varietékvarter med Lautec som ciceron. Den dominerande färgen i scenografin är syndigt röd vilket både tjusar och stör betraktaren. Det är kort sagt bordellestetiken som famnar om besökaren och leder denne genom Lautrecs konstnärskap. Utställningskommissarien Per Hedström avlutar sin visning med att dra paralleller till ett annat konstnärskap som är i fokus denna vår, Andy Warhol, som ställs ut på Moderna museet. Hedström berättar hur Warhol förde in reklamen i konsten medan Laurtrec gjort det motsatta genom att föra in konsten i reklamen.
Lautrec är mest känd för sina reklamaffischer för artister som Aristide Bruant och lokaler som Moulin Rouge. De livfulla oftast karikatyriska affischerna blev banbrytande och kom att influera generationer av reklammakare. Lautrecs affischer har framtill idag fått representera det syndiga och livfulla Paris. Affischerna är skissartade och levande med ofta ett fåtal färger och linjer som accentuerar vissa karakteristiska drag hos den avbildade.
Det är dock inte affischerna som är höjdpunkten i denna utställning utan Lautrecs målningar och teckningar. Målningarna vibrerar av färger inte sällan med en absintgrön ton som speglar det dekadenta parislivet runt sekelskiftet. Lautrec hämtade sina motiv från caféer, restauranger och bordeller. Precis som författare så som Balzac och Hugo döljer Lautrec inget för betraktaren som blir presenterade inför det glada livets baksidor. Uppsvällda kroppar, alkoholmissbruk och rå lust fläks ut utan förebehåll. Konstnären själv levde det liv han porträtterade och bodde tidvis på bordeller som fungerade som ett alternativt boende. Lautrec målade av de prostituerades vardag långt ifrån de fina salongerna. De är ofta avbilade efter avslutat dagsverke vilandes i schäslonger eller fortfarande till sängs. Den avklädda sanningen berör och känns fjärran från de glittrande varietéerna på Moulin Rouge. Lautrec var inte heller främmande för att avbilda lesbiska par eller bordellernas läkarkontroller.
Lautrec kom att bli symbolen för Montmartres nöjesliv och har blivit omskriven i flera romaner. Konstnären föddes i Albi i sydvästra Frankrike och var son till greven Alphonse de Toulouse-Lautrec. Lautrec var sjuklig sedan barnsben och hade svårt att leva efter det friluftsideal som karakteriserade det rurala adelsidealet. På 1880-talet begav sig han sig till Paris där han bosatte sig i Montmartre. Under denna period hade kullen med sina låga hyror blivit centrum för Paris spirande konstvärld fylld med livsbejakandes bohemer. Lautrec kastade sig in i detta lättjefulla liv avklippt från vardagens bekymmer. Genom att ocensurerat måla av det liv som omgav honom har Lautrec lämnat efter sig ett unikt porträtt av en svunnen stad.
Utställningen ”Toulouse Lautrec” erbjuder en inblick i en av modernismens mest inflytelserika konstnärer som förde ut konsten på Paris gator genom sina affischer. Utställningen är välgjord och väl värd ett besök.
